Det brukar sägas att jag hatar Armalite. För att vara rättvis så stämmer inte det, inte egentligen. De tidigare varianterna från Vietnamkriget har en speciell plats i mitt hjärta och det har även en ej modifierad M16A2. Men när det kommer till M4-Modeller så drar jag öronen åt mig. Jag anser dem vara på tok för vanliga på spelplanen och det som är vanligt är lite tråkigt – även om det är någonting som fungerar. Det är faktiskt förvånande att Automatkarbin M4 är så populär både hos airsoftare, sportskyttar och skarpt, framför allt då den fortfarande dras med ett rykte om dålig driftsäkerhet i en torr och sandig miljö, ett rykte som efter att det kom sist mot tre andra vapen i en sandstormtest möjligen kan anses befogat med tre gånger så många eldavbrott som trean i utprovningen.
Det är kanske därför som ingen tv-serie om vapen varit utan ett avsnitt där man försökt hitta en modell av AR-15 som kan hantera den sortens förhållanden. Rich Wyatt i ”American Guns” försökte i ett avsnitt köpa loss ett parti av en vapensmed ungefär samtidigt som dramakungarna i ”Sons of Guns” försökte bygga sin egen variant långt ifrån den sortens väderförhållanden som den skulle utsättas för. En lösning i SOCOMs samarbete med FN Hershal resulterade i FN SCAR men Delta Force ville inte ha ett nytt vapen. De ville ha något som de var bekväma med som fungerade och vände sig till Heckler & Koch som redan innan förbättrat den brittiska arméns SA-80 Serie med orden ”Ge oss en M4 som fungerar, för tusan”.
Heckler & Koch antog utmaningen och 2004 stod HKM4 klar. Blotta namnet säger nästan allt och Colt reagerade som äkta amerikaner genom att försöka stämma skiten ur H&K varpå namnet byttes till HK 416 vilket med tanke på att vapnet finns i allt från gevärslängd till karbin får anses passande. Som är brukligt med nya vapen som används av specialstyrkor så skyndade sig airsofttillverkarna att hals över huvud tillverka en modell av vapnet och till mångas stora lycka så valde VFC att ta fram en variant som stod klar bara några år efter att vapnet nått Delta Force. Umarex – som åtminstone ett tag var noga med att bara välja ut bra airsoftvapen för att få H&Ks trademarks – släppte i samarbete med VFC en ny, korrekt markerad version år 2012 och det är den vi ska ta en titt på idag.
För er som läst en av mina recensioner angående Umarex vapen så vet ni redan hur lådan ser ut. Det är faktiskt fascinerande att man valt en sådan enkel och ändå effektiv stil på lådan – svart med röda ränder och H&K Logotyp med orden ”No Compromise”. Det ser i alla fall bra ut nere i mitt källarförråd där de tomma lådorna förvaras. Med i lådan så får du vapnet (obviously) med ett magasin och en manual.
Vapnet i lådan är olika beroende på vilken version du har beställt. VFC har tillverkat fyra olika versioner. Längst och coolast i alla kategorier är HK416 M27 IAR som valts att ersätta M249 i rollen som Amerikanska Marinkårens understödsvapen. Om detta inte tillfredsställer alla dina smaklökar i ett så finns HK416D med lång eller kort pipa. Dessa vapen har även en skjutkolv där batteriet huseras samt avtagbara riktmedel som monterats på railen. Slutligen har vi då min favorit – HK416C som förutom att vara kortare också kommer med en skjutkolv som mer liknar den som fästes på MP5 och G3. Det har även ett avtagbart riktmedel och ett uppfällbart längst fram. Till detta vapen får du också med en PEQ Box som är avsett för att förvara batteriet. Det bör nämnas att samtliga dessa finns även tillgängliga som GBBR vilket kan beställas utan besvär när som helst efter år 2014 (Hail Nonex!).
När det kommer till själva vapnet så sammanfattar egentligen märkets namn VFC allt. VFC är kända för att göra snygga och välbyggda (och dyra!) vapen, något som de lever upp till när det kommer till det här vapnet. Det finns inte en enda del av själva vapnet som sitter löst, skramlar, gnäller eller känns mindre gediget. Bara att hålla i den är en smått episk upplevelse tills dess att railen känns obekväm mot händerna och du bestämmer dig för att montera frontgrepp eller rail covers. Endera är nästan ett krav för vapnet. Pistolgreppet är mycket bekvämt och lite skrovligt för att möjliggöra ett bättre grepp, framför allt med handskar.
Patronluckan går att öppna genom att dra i laddningshandtaget och den stannar troget öppet under det att du justerar hop-up:en som sitter däri. Ett tryck på slutstyckesspärren och patronluckan sluts igen och du kan trycka fast den yttre luckan. Varje manöver ger dessutom ifrån sig ett tillfredsställande ljud vilket ger bonuspoäng i mina ögon. Kolven som av somliga smaklösa individer ansetts ful känns stadig i de olika lägena, så även C-Kolven. Den har dock ett litet bekymmer då dess skenor behöver föras in genom två hål för att justeras. Dessa två hål sitter på sling mounten som ibland gillar att flytta på sig vilket omöjliggör en justering av kolven. Detta kan enbart ske om kolven är i det yttersta läget men det är ändå en lite störande sak – framför allt med tanke på att justera tillbaka allt kräver lite finnes. Det är inget större fel men med tanke på hur välbyggd resten av vapnet är så känns det som en rätt stor miss – testade man aldrig att bära bössan med vapenrem?
Jag känner också att jag måste kommentera magasinbrunnen som verkar vara av den lite mer kinkiga typen. Min adapter från Angel Custom fungerade över huvud taget inte och även magasinet som följer med behöver lite extra hjälp för att passa, något som inte är nödvändigt för det andra magasinet jag äger. När det kommer till magasinet som följer med så är det ett snyggt och väl dekorerat high cap som använder en liten insexnyckel istället för en kugge för att snurra upp. Det kan uppfattas som en fördel till en början tills första gången du tappar bort sagda nyckel – det är inte troligt att du hittar den så du kan tappa bort den igen. Följaktligen skulle jag rekommendera midcaps eller high caps – beroende på vad du föredrar men gillar du texten på magasinet så säljer STAR magasin med identiska markeringar för ett billigt pris för ett helt paket. Det bör dock nämnas att polymermagasin eller metallmagasin känns bäst tillsammans med vapnet eftersom det är vad dess skarpa motpart använder.
Om man beställde C-Varianten så får man som sagt med en PEQ Box som förvarar batteriet. Det kräver ett speciellt batteri men de är varken dyra eller svåra att få tag på. Själva boxen är gjord av tålig plast med en plastknapp mitt på. Med hjälp av klistermärken så kan du välja hur själva boxen ska dekoreras och dekalerna verkar vara tillräckligt hållbara. Att stoppa i ett batteri behöver egentligen bara göras en gång, själva kontakten finns på utsidan vilket även möjliggör en göteborgare om man till en början skulle sakna batteri i korrekt storlek.
Men det räcker inte att en bössa är fin. Det räcker inte med att det är en perfekt konstruerad yttre skapelse om den inte duger till att skjuta med. VFC har bra rykte men det händer ibland att bra rykten skapas genom att någon tar en bössa och byter ut allt varpå de anser den fungerar bra. Något sådant visade sig inte vara nödvändigt i det här fallet.
Med en utgångshastighet nära CQB-Gränsen så väntar man sig kanske inga mirakel men VFC visar klart och tydligt att det inte är utgångshastighet som bestämmer huruvida en bössa fungerar bra eller ej. Mitt första test var med 0.28 och de satt där jag siktade, även mot de längre avstånden. Visst, det tog kulorna lite längre tid att ta sig dit än med min G36, men de gick rakt och stadigt. Under spel så uppvisade sig precisionen vara guld värd när en person sköts ut genom ett skott på kängan och i en jakt på prickskytt då den på femton meters avstånd lyckades träffa en mycket liten måltavla på semiautomatiskt läge. Helt enkelt så är det svårt att gå fel med den här pjäsen och lite tyngre kulor. Test utfördes även med 0.20 men dessa var helt klart underlägsna, även efter korrigering av hop-up.
Det enda som är smolket i bägaren för en person som vill äga en HK 416 från VFC är att den är dyr – det går inte att komma ifrån den punkten. Oavsett om du beställer från Kina eller stödjer en svensk affär så kommer du få betala en rätt vacker slant för detta vapen. Det som gör detta nästan ännu värre är att den faktiskt är värd priset vilket inte är något jag trodde jag skulle säga om en glorifierad Armalite. Det här är ett rent fantastiskt välgjort vapen, både externt och internt och oavsett om du är ute efter en bössa som glöder av kvalité eller bara en HK416 och råkar ha pengarna på dig så kan jag inte annat säga något än ”go for it” – men skaffa andra magasin om du inte redan har dem.