CYMA M14

IMG_9667.jpg
(Den här recensionen avser CYMA M14 samt M14 Short / SOCOM)

Ibland går det inte annat än att le lite när man gör research om vapen man är sugen på att köpa och i mitt fall har det varit en hel del research när det kommer till att inhandla en M14 varav det mesta varit rent fönstershoppande. Tack vare mitt stora intresse för Vietnamkriget så har dessutom studiematerialet dessutom innehållit spel som Vietcong och Bad Company 2: Vietnam likväl som filmerna Full Metal Jacket och We Were Soldiers allt väl utspritt över de senaste tio åren. Av den anledningen är det lite konstigt att det tagit mig så här länge tills jag införskaffat mig en M14.

M14 designades efter Koreakriget och var främst avsett att ersätta M1 Garand och BAR 1918 och kan i det närmaste ses som det självklara resultatet för vad som skulle hända om man helt enkelt tog det bästa från båda vapnen. Vapnet visade sig vara populärt och träffsäkert men i Vietnam blev bristerna sig påminda. Vapnet var för tungt och precis som de flesta andra automatkarbiner i kaliber 7.62 var det inte optimalt att skjuta automateld med geväret. Redan 1964 började man istället se sig om efter ett nytt, lättare vapen med mindre kaliber och M14 var nära på att bli arméns motsvarighet till flottans F-11F Tiger.

Ödet ville sig dock annorlunda att M14 fortsatte ha kultstatus både under och efter kriget, framför allt för dess träffsäkerhet och genomslagskraft vilket gjorde att flera prickskyttevarianter utvecklades av plattformen. Vapnet ansågs även ha den elegans som krävdes för att göra det till det uppenbara valet för hedersvakter och när Springfield Armories släppte den civila varianten M1A blev den genast en storsäljare; något som även ledde till den förkortade variant som ligger till grund för den här recensionen.

När det kommer till M14 och Airsoft så släpptes de första varianterna av G&G och Tokyo Marui någonstans på Juraperioden men just Tokyo Maruis version blev sedermera kopierad av kineserna på ASG och var tillsammans med JG G36 och UTG MP5 en av de första riktigt användbara kinaklonerna. Det är inte utan att reflektera lite på det faktum att CYMA en gång var en riktig storsäljare av sk Traderaspringers som jag nu tar en titt på den M14 som de tagit fram och som faktiskt blivit ett rätt populärt vapen. Är den populariteten berättigad eller är vapnet enbart populärt för att det är den billigaste M14 som du kan få tag på?

När det kommer till just den delen så kan det vara värt att påpeka att både ASG och Cybergun har ”licenserat” (dvs ompackat och sålt under egen branding) just det här vapnet vilket ingalunda är något slags indikation på kvalitét utan snarare att om du vill ha en M14 och har en strikt budget så kommer du inte ha speciellt mycket val i saken – det kommer antagligen bli en CYMA M14 som du får i dina händer.

Innan du får den i dina händer så är det dock värt att betänka att bössan är från en annan tid – en tid då man tog lite mindre hänsyn till den enskilda soldatens individuella önskemål och således kan du inte vänta dig annat är standardisering. Det enda valet du har är egentligen om du ska ha den långa eller den korta versionen och det är en ren smaksak. Vill du ha någorlunda modern komfort finns alltid DMR Varianten med kindstöd och pistolgrepp eller om du vill helt förkasta allt vad ålderdomligt heter; M14 EBR. Poängen jag försöker göra är att M14 inte är ett vapen för alla och det kan vara värt att besöka sin lokala butik eller testa att hålla i en polares för att pröva att hålla ett exemplar innan köp.

IMG_9661.jpg

Det är svårt att klaga när man först lyfter upp vapnet. Om man grovt förenklar så är vapnet gjort i två delar; det första är kolven som är gjord av komposit och som kommer i tre olika färger – Träimitation, svart eller grön – och sedan istoppad i den är metalldelarna, gearbox och pipa.
Just stocken förtjänar en hel del beröm för även om det är uppenbart att det är komposit så har de lyckats väldigt bra med både färg och finish. Framför allt träimitationen har omsorgsfullt spraylackats så att det nästan går att tänka sig att det är en träkolv som sitter på – allt som saknas är lukten av träolja och valnötsträ även om både den och den gröna kolven kan bli lite väl glansiga ibland – det varierar från exemplar till exemplar. En ytterligare fördel är att om du vill måla om vapnet är det bara sära på kolv och alla andra delar och sedan måla kolven.

För en person som är van vid lite mer moderna vapen så är M14 en väldigt annorlunda erfarenhet. Vapnets säkring finns vid varbygeln och förs in i den för att hindra vapnet från att skjuta; ett mycket effektivt system eftersom man kan osäkra och sedan skjuta väldigt fort. Eldväljaren återfinns på vapnets högra sida och består av en liten knapp som man ställer in för semiautomatisk eller helautomatisk eldgivning. Här finns också en av vapnets mer trevliga detaljer; manöverhandtaget. Det går inte att med rättvisa beskriva vilket härligt ljud det här vapnets manöverhandtag gör när man drar tillbaka det och släpper utan det måste helt enkelt höras och till slut längtar du efter ett magasinbyte så du har en riktigt bra ursäkt att använda det. Den här oerhört positiva upplevelsen är dock inte helt till vapnets fördel men vi återkommer till den saken lite senare.

På SOCOM Varianten återfinns framför patronluckan en rail som är avsett för att du ska placera ett sikte på om du skulle känna dig missnöjd med de inbyggda dito. Problemet är att railen inte kan monteras av utan att det ser väldigt fult och rent personligen ogillar jag att lämna en sådan rail oanvänd. Rent praktiskt sitter dock railen rätt bra till, framför allt för rödpunktssikten men att fästa ett kikarsikte där kan vara lite mer problematiskt.

Vill du köra med inbyggda sikten rekommenderas den längre modellen som saknar den inbyggda railen – beroende på utgivare kan du dock få med en siktesbas som enkelt skruvas fast över patronluckan. Den lösningen är överlägsen om du ska använda kikarsikten

Detta leder oss således fram till pipan och den på båda versionerna olika men riktigt snygga flamdämparen. På SOCOM Versionen kan denna INTE skruvas av utan kräver såvitt jag vet en adapter för att kunna montera en ljuddämpare vilket kan vara lite frustrerande om du gillar dylika – samma frustration återfinns inte på den långa versionen där du som vanligt kan skruva av flamdämparen och där montera en ljuddämpare om du så önskar.

IMG_9662.jpg

Längst bak på vapnet finns dels ett uppfällbart axelstöd som gör sitt jobb väl men som kan kännas lite väl onödigt, samt luckan som leder till batteriutrymmet. Batteriutrymmet är väl tilltaget och om du använder LiPo – vilket du borde – kommer du inte ha några som helst problem att få plats med de flesta batterier. Det enda problemet är att batterierna har en stor tendens att skramla i det här utrymmet även om du försöker använda sladden för att dämpa detta. Det kan krävas lite kreativt tänkande för att fixa om det här stör dig.

Magasinet du får med är ett high cap som precis som alla andra dito handlar om att skruva på kuggen tills dess att dina fingrar blöder och precis som alla av dess sort så matar det rätt okey. Du får också med en liten nyckel du kan använda för att skruva upp magasinet men denna i princip bara tigger om att tappas bort. Jag rekommenderar inköp av Midcaps – antingen den vanliga stora varianten eller den mindre civila tioskottsmagasinen som gör att vapnet faktiskt ser riktigt jäkla snyggt ut och får än mer gevärskänsla vilket framför allt rekommenderas för prickskyttar.

När det kommer till just prickskytte så skulle jag vilja framföra åsikten att nybörjare som är intresserade av denna spelstil borde ta en ordentlig titt på CYMA M14. Vapnet är ett oerhört bra val – det är ett klassiskt gevär och med ett kikarsikte kan det begagnas effektivt – men det kräver inte samma meckande och detaljkunskap som ett fjäderdrivet prickskyttevapen. Precis som CYMAs alla andra vapen så skjuter det här vapnet hårt – mitt exemplar chronades till 125 m/s – och det är inte något du tar med in på en CQB Bana. Vapnets träffsäkerhet lämnar för priset inte heller mycket att önska vilket inte är en överraskning; CYMA gör rätt bra vapen. Den enda förbättringen jag kan tänka mig är en precpipa och ny hopup vilket är något vissa affärer kan installera åt dig vid köp.

Rent objektivt är CYMA M14 ett bra vapen för pengarna och gillar du själva konceptet med M14 så är det inte troligt att du blir besviken men subjektivt så måste jag säga att efter att ha missbrukat manöverhandtaget bortom all rim och reson så känns det nästan som ett antiklimax att höra symaskinsljudet från att skjuta bössan. Ljudet från när det dras tillbaka och sedan släpps sätter en förväntning som en AEG inte kan motsvara. Det är en rent personlig reflektion men det är också en förklaring till varför gevär inte alltid fungerar som AEGs – du vill helt enkelt ha den där känslan av kraft och rekyl. Det hela kan bero från erfarenheten då jag sköt en riktig M1A och att airsoftvarianten inte lever upp till minnet men jag tycker att det är värt att nämna oavsett.

  • Jonathan Cartaxo

    Jag äger själv en Cyma M14 som är ca 1 år gammal. Jag måste säga att jag inte ångrar en sekund att jag köpte min M14. Och efter att ha läst er recension så vill jag bara köpa en till. Mycket bra recenserat och det var väldigt roligt och underhållande att läsa. Jag håller tummarna för att i framtiden få se en recension av en ASG Scorpion och kanske ett tips på hur man på ett smidigt sätt kan lösa problematiken med det trånga utrymmet för att installera batteriet.