DCS AJS 37 Viggen

Jag har en lång historia med att flyga på en dator. Faktum är att efter steget till PC från mitt Sega Mega Drive så var Flyga bland det första jag gjorde. Efter att i min barndom spelat spel som Hellbender, F/A-18 Hornet 3.0, TIE Fighter och motsvarande så var det kanske inte så konstigt att jag i tjugoårsåldern började modifiera själv och till slut slutförde ett stor mod till ett flygspel. Jag känner mig således mycket hemma bakom en flygspak och nyligen tänkte jag att jag skulle utöka detta med att utöka mina kunskaper och ge mig in i Digital Combat Simulator eller DCS som jag tänker kalla det för att inte slita ut mitt tangentbord i onödan.

DCS World är lite annorlunda när det kommer till populära flygspel. Till skillnad från World of Warplanes och War Thunder där fokus ligger på att skjuta och bomba så mycket som möjligt med allt bättre flygplan så är upplevelsen i DCS betydligt mer fokuserat på själva flygplanet. Poängen – för att inte säga nöjet – med modulerna är att man lär sig först att flyga ett specifikt flygplan, övar olika rutiner tills man kan dem och sedan vågar sig ut på servrarna för att där flyga som en del i en rote och utföra specifika uppgifter.  Tyngdpunkten ligger således på ett realistiskt uppträdande och väldigt sällan på killstreaks.
Vad som dock gör DCS lite knepigare är just formatet med Moduler. Själva spelet är gratis och då ingår två flygplan, det ryska attackflygplanet Su 25 Frogfoot samt TF 51 Mustang. Vill man ha mer än så får man dock köpa en modul vilket kan vara alltifrån en kampanj, en ny plats att flyga över eller ett eller flera flygplan. Den vanligaste modulen är dock ett mycket detaljerat flygplan med interaktiv cockpit, korrekt återskapade vapen och system och det är ett sådant den här texten handlar om, nämligen AJS 37 Viggen från Heatblur Simulations.

För er som inte riktigt är lika stora flygnördar som jag så kan en introduktion vara på sin plats. Saab 37 Viggen är ett flygplan som verkade i det svenska flygvapnet mellan 1973 och 2005 i flera olika konfigurationer. Den första av dessa var attackversionen AJ 37 som uppgraderades till AJS Standard på nittiotalet och därmed fick ökad förmåga att bära vapen och system som tagits fram för JAS Projektet. Det är ett mångsidigt flygplan som har förmågan att utföra många sorters olika attackuppdrag – och även viss begränsad förmåga till både jaktuppdrag och spaning. Det är således ett utmärkt tillskott i den brokiga skara flygplan som finns tillgängliga i DCS World.
Vad som gör modulen så lockande – och varför den kostar så mycket – är i grunden en sak och det är realismen. Cockpiten är detaljerad ner till minsta knapp och väldigt många av dem gör exakt det som de gör på det riktiga flygplanet. Bara att starta flygplanet och få ut det till startbanan tar sin lilla rundliga tid även om du försöker göra det snabbt och det hela underlättas inte av de på gränsen till analoga datorsystemen som kräver att du matar i en kassett och sedan skriver in en sifferkombination beroende på vad du vill datorn ska göra.

Tro inte att dina bekymmer är över för att planet är i luften – nu är det dags att följa navigeringspunkterna, hålla farten vid en bränslesnål nivå och hålla utkik om det finns något i närheten som vill skjuta ner dig. Det finns en himla massa knappar, system och mätare att hålla koll på och då har vi inte ens börjat att diskutera hur vi ska använda flygplanets offensiva system ännu. Dessa kan vara riktigt kinkiga med att du ska hålla rätt fart, rätt höjd eller uppfylla andra kriterier. Värst av dem alla är Robot 05 som du manuellt måste styra till målet och som vi tack och lov ersatte med Robot 75 – precis som namnet antyder är den också sjuttio gånger bättre.
Det är just den här realismen som är själva lockelsen i att flyga en DCS Modul, att man faktiskt måste sätta sig in i hur allt fungerar och hur det fungerar. Det räcker inte att memorera saker, i en stressituation är det viktigt att du kan utföra rätt komplicerade saker med enbart muskelminne.

Det är just det här som jag tror avskräcker många från den här sortens flygsimulatorer. DCS gör ingen hemlighet att de riktar sig mot de extrema fansen som sitter med TrackIR eller VR men det skapar också bilden av att det här är något som inte alla kan ta sig in i och inget kunde vara mer fel. Du behöver tid, tålamod och en vettig flygkontroll (gärna Hands On Throttle And Stick) men mer komplicerat än så behöver det inte vara. Så länge du har tiden och viljan att verkligen repetera olika rutiner och har en dator som klarar DCS World så behöver du inte nedslås av den rätt höga inlärningskurvan.
Som tur är finns det alla möjligheter att träna på egen hand innan du börjar spela med andra spelare. Förutom halvdussinet träningsuppdrag så finns det också enskilda uppdrag där du oftast ska fokusera på en uppgift samt en kampanj som just nu inte är färdig men som lyckas tillräckligt väl med att berätta en historia samt ge dig praktisk övning i att utföra saker när folk gör sitt bästa för att skjuta ner dig.

Helt klart så är det dock med andra personer som den här modulen gör sig bäst. Känslan att flyga i rote med en annan person eller att synkronisera anfall – eller eskorteras av vänligt sinnade F/A-18 in mot målet är svår att beskriva. Det känns oerhört tillfredsställande dessutom när man får allt att fungera även om du nu råkar missa salvan med attackraketer. Att vinna en luftstrid eller överraska en helikopter du hittat på vägen är också en del av charmen och det blir enkelt beroendeframkallande.
DCS World är inte ett spel för alla. Det kräver ett visst intresse och en vilja att sätta sig in i hur man faktiskt flyger ett specifikt flygplan. Det här reflekteras också på den rätt höga prislappen – en prislapp som blir högre om du dessutom vill flyga över Nevada eller Persiska Viken. Har du dock pengarna och intresset så kan jag garantera att det här är något du riskerar sänka en hel del tid i – framför allt om du hittar en grupp att flyga med.