Jag ska erkänna att jag aldrig gillat Estonia som konspirationsteori. De som kommer med alternativa teorier tenderar att ha väldigt lite på fötterna, gissa en hel del och sedan fylla ut resten med fördomar och skrönor. Jag var därför också väldigt tveksam till hur jag skulle ställa mig till Natoagenten, vars hela premiss bygger på Estonia och dess förlisning.
I boken får vi följa Anders Jallais författaravatar Anton Modin på ännu ett äventyr i den svenska underrättelsevärlden, komplett med en hårkliande Loklinth, fagra damer och en hel del våldsamheter. Kort sagt så kommer alla som läst de tidigare böckerna Spionen från FRA och Landsförrädaren att känna igen sig, och inte bli besvikna. Boken fortsätter i precis samma trend som Landsförrädaren började. Jag ska inte säga att den riktigt fortsätter i samma trend som Spionen från FRA, som jag tycker känns lite bortkopplad från de andra två böckerna i och med den ändrade riktningen i handlingen.
Det är glädjande att se att Anders Jallai inför boken också tagit till sig lite konstruktiv kritik. Hans språkbruk lämnade en del att önska i tidigare böcker, och samma sak med de ändlösa monologerna som ska trycka ner handlingen i halsen på en. Just de senare har effektivt omarbetats till korta stycken som istället för att förklara allt tills man storknar lämnar små ledtrådar som gör att man får sitta och gissa vad som kommer härnäst. Detta är ett mycket välkommet val, och tillsammans med hur jag totalt överraskades av speciellt turerna kring Estonia i boken så vågar jag lugnt säga att detta är trilogins bästa bok.
En annan detalj jag gillade i boken var hur Jallai stoppar in saker man känner igen och på så sätt skapar en bekant känsla. Det är visserligen ett gammalt författarknep, men det används effektivt även om det blir lite fånigt med att somliga namn är omskrivna och andra inte.
På sistone har svensk technothriller i det närmaste exploderat, speciellt om man betänker att fjanten Jan Guillou hade i det närmaste monopol på genren och det är uppenbart att Natoagenten kommer bli för Wikileaks Fanklubb vad Midvintermörker var för MÖP:arna. Det är en välskriven bok, som skapar spänning, beskriver situationer med den råhet de förtjänar och visar på att allt inte kan tas för givet.
Avslutningsvis vill jag bara ge en liten bonus åt texten ”Prissänkt i nationens intresse” som är präntat ovanför titeln. Det är ytterligare ett led i Jallais marknadsföring som ska försöka påvisa att böckerna är mycket mer sanna än vad man först kan tro, något jag tror vad jag vill om; och jag rekommenderar andra som läser att göra detsamma.
Sammanfattningsvis kan jag säga att om du gillade de två andra böckerna i serien så kommer du verkligen uppskatta Natoagenten; om du inte läst någon av böckerna i serien är detta inte boken du ska börja med. Betyget blir en stark sexa för välskrivna miljöer, smarta skurkar som visar sig ha mer rätt än vad man tror och en Anton Modin som börjar bli alltmer jagad av sina gamla demoner.